Först här är sockan Pia,mönstret är designat av Ulrika och Veronica.Sedan kommer socka från Barbros sockklubb så den kan vi väll kalla Barbro då(fast jag har gjort den från skaftet och ner orginalet skulle göras från tån)
Här har vi Ulrikas klassiska socka i hemfärgat garn(Herdins i micron)sen är det beställning från sonen,han fick välja garn själv,tror det hette San fransisco.
Pluttisarna här är det som blev kvar,ja jag orkade inte repa upp så de ena fick en grön tå men jag tror inte att Vilja eller hennes mamma bryr sig.
Mina egna finger vanter,sitter perfekt,lite längre.Kommer att vara perfekta i höst när jag cyklar Lindome runt i jobbet!Jag hade ju som sagt var en tågresa hem till Göteborg så då va det ju sticktid:)
Mina barn är vana att vara med över allt och nu så hade vi med deras kompis hem,det var lugnt och skönt inga problem alls på tåget.
Bakom mig och sonen sitter ett annat syskonpar,storebror (ca 10år)och lilla syster(ca 8år).Efter ca 15 min hör jag gossen säja-Är vi framme snart?Är det långt till Göteborg?Jag har tråkigt!!!
Tänkte då detta blir en lååång resa.Sonen och jag laddar med en ljudbok och jag stickar febrilt,bitvis så hör vi gossen bakom.Han talade om att han ville ha en bärdar DVD-spelare så han slapp ha tråkigt och ungefär varje kvart undrade han om det var långt kvar...
I Öxnered så skulle vi byta till buss,säjer åt mina ungar att skynda sig till en buss och ta platser.Tänkte komma på en annan buss än gossen...:)När vi gick mot bussarna så öppnade himlen sig och det verkligen vräkte ner.Kommer in på bussen som dränkta kattor,sätter oss.Precis innan vi ska åka så kommer gossen med syster,mamma och mormor.
Är det långt kvar var det första vi hörde.Gissa vilka platser som finns kvar,jo givetvis de bredvid oss...Ett tag kände jag hmm jag har stickor...de kan vara farliga...
Hör gossen fråga -Är det långt kvar?JAG HAR TRÅKIGT!
Plötsligt vänder sig min dotter om och frågar mig(Hon har haft musik i öronen under resan)-Hur långt är det kvar?Då mina kära vänner så tittar jag på henne och säjer -Men kära unge ska du också börja tjata om det?Det är 40 min kvar och där framme sitter en klocka så du kan se utan att behöva fråga mer!
Det blev tyst i bussen vill jag lova.
Kommer sedan på att det var ju inte min som tjatat så jag stoppar huvudet mellan sätena och pratar med dotter och kompisen och ber om ursäkt att jag fräste åt dem.De bara skrattade åt det,de hade ju hört honom också bitvis.
Så nu vet ni varför jag är färdiga med mina sockar,stickade för brinnande livet så att jag inte skulle komma på tanken att hmm strypa gossen lite grann...Ja jag vet det var elakt tänkt men det blev en vääldigt låång resa vill jag lova.
No comments:
Post a Comment