Utvecklingssamtal jaa...

var jag ju på igår. Samtalet var för min son.De sista åren har han totalvägrat att följa med då hans förra lärare var ett hmm totalt apskaft.Hon satt och bara öste ur sig skit och klagomål och om sonen började gråta tittade hon bara på honom och sa man måste lära sig av kritik och göra nåt bra av det.Jag har rest mig och gått därfrån med sonen.

Men nu så var det som sagt var på nya skolan. När vi fick lappen så sa han jag vill inte gå mamma. Ok sa jag,du behöver inte. Så ringer hans fröken och frågar om vi kan byta tid och komma igår då hon hade fått återbud,sonen hade sagt att mamma är ledig så ring henne. Jag upplyser om att sonen ej kommer med,det var ok.Sonen kommer hem säjer jag följer nog med ändå för min fröken är trevlig och lyssnar på oss barn.
Tar bussen till skolan,går mot klassrummet ser hur min son blir mindre och tystare...säjer att du får stanna utanför om du vill.

Kommer in i klassrummet. Fröken hälsar på oss. Sonen tittar på henne och säjer -Ska du prata skit om mig,racka ner på mig och tala om att jag är hopplös och värdelös då jag inte fixar saker lika snabbt som andra barn då går jag här ifrån!!!
Fröken tittar på sonen och säjer -Men lilla vän tror du att ett utvecklingsamtal är det?
Sonen svarar -Det gjorde min förra fröken!
Fröken säjer lugnt-Det kommer jag inte att göra,INGEN har nåt klagomål på dig. Du är en go och glad kille som jobbar bra!
Tror ni sonen växte? Han fick se sina resultat på bla ordförståelse,läsförståelse och han låg ganska högt där, i engelska hade han ett mycket stort ordförråd,matte var han blad de bästa. Det ända hon sa var att stavningen var så där när det gällde glosförhör. Fröken känner ju stora syster med sin dyslexi och jag sa det att troligen har ju lillebror det också. Då säjer fröken att lär dig orden så du vet vad betyder och hur de uttalas,ta inte så allvarligt på stavningen vi fixar detta du ska inte slita ihjäl dig. Det ska vara roligt!

Jag gick därifrån med en son som svävade på moln,glad och kunde skratta och tyckte livet var toppen då han dög som han var!
Det kändes underbart för mig som mamma.

Är det inte hemskt hur en lärare kan knäcka ett barn så totalt? Den gamla läraren tyckte ju att sonen skulle ha assistent på heltid i skolan. Han har motorik problem,är klumpigare än normalt och svårt att hinna skriva men absolut inte mindra begåvad.
Idag på nya skolan så har han ingen assistent alls inte ens extra hjälp! Han tycker själv att han hinner skriva anteckningar men han vet att han vid prov kan få skrivhjälp och/eller mer tid och han har tillgång till egen dator om han så önskar. Men nya fröken tycker det är viktigt att han för en handstil och lär sig skriva för hand,men han får göra som han vill.

Just nu känns livet underbart!
Må så gott alla där ute.